Ronnyvallby's Blog

Det händer ibland att man sitter och vill göra något kreativt på datorn men hur ofta gör man det??? -tänker lite extra på Facebook och andra sidor som man bara sitter och kollar vad andra gör och diskuterar lite……….

Men i kväll hittade jag hit igen, det var inte i går så det var ett kärt återseende!!! (tror t.om att min arbetsgivare slutat att kolla och klaga på vad jag skriver på min sida) -så länge sedan är det som jag var aktiv här!

Startade denna bloggen 2006 och trodde inte för en sekund att jag skulle skriva mer än max 10-20 inlägg, men det har blivit hundratals och lite till ; )

Förr skrev jag flera gånger om dagen här men det har jag helt lagt av med men det är jäkligt kul att gå in på gamla inlägg och läsa vad man skrev förr och hur allt har blivit….

Jag jobbar fortfarande kvar på kyrkan fast att det nog skulle varit bättre med ett “lättare” jobb eftersom att mitt knä blir sämre och sämre för varje dag men det är inte lätt att hitta ett jobb i dessa tider!

En sak jag inte berättat här innan är att jag börjat sända radio på FM Österlen, hårdrock för hela slanten och jäkligt kul har vi!

Jag började själv att sända i början på september men efter ett tag kände jag att det skulle vara betydligt roligare att ha en “följeslagare” eller om man vill kalla det bisittare eller sidekick….

Jimmy Hörberger satt och skojade om att vara med och på den vägen är det, vi har makalöst kul och han är en “superkompis” : )

Vi sänder torsdagar på 102,2  19-20 (det går även att logga in på fmosterlen.se och lyssna på webben!!!) Gör det om ni gillar gammal hedlig hårdrock eller kanske höra några nya låtar då och då!!! Po me rocken

En annan bra sak med programmet är att man hittar gamla låtar som man helt glömt bort och att man kan dela dessa genom att spela dom på radio så att andra får en sån där “aha-upplevelse”

Sitter och är lite småförbannad på hur skolans värld är just nu, eller rättare sagt kommer att bli efter sommarlovet…

Rektorn som styr över 3 skolor här nere har tagit beslut på att flytta alla 4-6 klassare till en skola i Borrby, inte jättekonstigt i dessa tider med sjunkande barnantal men han vill flytta alla 4-6 klassare från Hammenhög ner till Borrby fast att Hammenhög har ett betydligt större barnantal än vad Borrby har…. -hur tänkte han här kan man fråga sig!!!

Barnen ska förflyttas med buss och detta kommer i slutändan innebära att Hammenhögs skola läggs ner helt om några år och byn blir betydligt mindre atraktiv att flytta till för barnfamiljer…. -en skola i byn MÅSTE det finnas tycker i allafall jag!!!

Vi borde gå ihop alla barnfamiljer och även yngre människor som inom de närmsta åren planerar att skaffa barn som dom förhoppningsvis vill ha i byskolan i Hammenhög!

risken med en sån här flytt är att en del barn väljer en annan skola privat eller inte privat och flyttar från byskolan, då kan ju rektorn och hans “följe” slå sig för bröstet och säga: där ser ni att vi tog rätt beslut att flytta ifrån Hammenhög eftersom att det inte finns så många barn kvar där!

Skola för mig ska innebära trygghet, jag har själv jobbat i skolans värld ganska många år och vet vad barnen vill ha: trygghet, närhet och ett stabilt klimat utan hot om flyttar eller omstruktureringar… Precis som alla människor, vi vet ju att när det blir förändringar så skapar det oro!!!

Nä nu får det vara slutgnällt för i kväll men sista ordet är inte sagt än hoppas jag….

Ha det bra tills jag hittar in här igen / Ronny.

Tjena alla!

Det var ganska länge sedan som jag var inne och skrev här så jag får ju komma in och visa att jag lever….

Mycket har hänt de senaste månaderna så jag får väl skylla på det!

Sitter just nu och funderar om jag ska hoppa i säng eller gå ner och kolla lite tv, det lutar mot tv:n just nu….

Ny jobbevecka i morgon och i morgon börjar även min säsongsarbetare, ska bli skönt att ha någon att prata med för det har varit ganska mycket ensamarbete i vinter!

I morgon har dom lovat sol och jag hoppas verkligen att dom håller vad dom lovar så att man kan gå ut och få lite sol i ansiktet.

Vi hörs / Ronny.

Hej!

Usch vilken månad detta har varit, har haft fullt upp med begravningen och allt som tillhör en bouppteckning…

Saknar farsan som fan och bara väntar på att han ska dyka upp igen även om jag vet att det inte blir så…. -inte kroppsligt iallafall….

Julkonserten är över och vi drog in lite över 17000:- som vi delvis har handlat julklappar till ungarna på avd 64 i Lund (barncanceravdelningen) och sedan ska resten av pengarna in på barncancerföreningens konto.

Belöningen för allt slit och släp med julkonserten fick vi när vi var uppe och överlämnade julklapparna personligen till barnen som ligger på avdelningen, jag har nog aldrig känt en sån tillfredsställelse som jag gjorde då och man fick se alla barnen som sken upp som solar när dom fick sina julklappar!!!

Underbar personal fanns det också, hjälpsamma och trevliga på alla vis och det visar ju att barnen är i trygga händer!!!

Vi skänkte en stor leksak och 1000:- till Lekterapin där ungarna får gå in och leka av sig när dom vill och orkar.

Det kommer nog att bli en ny julkonsert nästa år till förmån för barnen, detta gav oss säkert lika mycket som det gav barnen -att ge är minst lika kul som att få!!!!

I eftermiddag ska vi åka och se Hanna och hennes teater i Kivik, Kevin och Emilia ska vara hos mormor under tiden för dom vill inte följa med….

Hej så länge!

I tre dagar har vi suttit och vakar över min far Bertil som är på sjukhus och som inte har så långt kvar….

I dag hade jag med en MP3-spelare som jag lagt in dansbandsmusik på (farsans favoriter), när han fick ljud i öronen så började hans “dragspelsfingrar” hoppa, en härlig känsla av att han uppfattade musiken och njöt av den!!!

Han hade snabba små andetag men allt såg bra ut trots allt, systrarna kom och skulle fixa lite med honom så syrran och jag gick ut och passade på att ta en kopp te och snart fick vi komma in igen.

Nu hade det mesta förändrats, hans tunga hade släppt greppet och gjort sig så stor det gick och täppte igen det mesta av munnen…

Hans andningar blev mer ansträngda så jag hämtade doktorn, han sa att det var dax nu, ville inte riktigt tro honom men det visade sig vara sant…

Han gjorde två riktiga ansträningar för att visa att han inte fick luft innan han drog sitt sista andetag.

Fast man var insatt i att det skulle sluta så här så brast allt, tårar sprutade och skuld/samveteskänslor flödade -jag kunde varit hos honom och hjälpt honom oftare, kunde gjort mer på alla sätt -man känner skuld fast jag har ju varit hos honom ganska mycket förutom den sista tiden….

Kändes som man inte brytt sig om honom men jag hoppas att han vet att jag älskar honom, jag vill ha de förlorade åren tillbaka, år av ilska, rädsla, likgiltighet och innerst inne saknad!!!

Även om det för längesedan har hänt saker som inte borde hänt är han min älskade far och kommer alltid att vara!!!

En udda och rolig sak hände förresten i går när vi satt och vakade över honom; jag satt och tryckte hans hand och han var inte alls närvarande, jag trodde att det var minnen som poppade upp på min näthinna men plötslig fanns det en bild på vårt hus i Stendala (ett hus som jag bodde i som väldigt liten) en bild på huset och en STOR solros…

Jag fattade ingenting men var tvungen att fråga min syster som är 5 år äldre en mig om hon visste om vi hade odlat solrosor, hon svarade att det hade vi….

Senare förstod jag att det var farsan som visade bilder ur våra liv!!!

Jag fattar inte att det kan finnas så många tårar som jag fällt i dag, har gråtit så att jag trodde att jag själv höll på att dö, jag fick ingen luft och ett tag trodde jag att jag skulle tuppa av…

Mycket tråkigt har hänt i mitt liv men detta är fanimej det värsta!!!

Tur att man har fru, barn, kompisar och bra Facebook-kompisar som kan trösta -utan er hade jag nog gått 100mil utan att stanna och utan att veta var jag var eller var jag skulle…

Underbara kompisar ja… -fick nyss ett samtal från en sann kompis Micke, vi satt och snackade en stund och nu ska han ta cykeln några kilometer för att snacka lite : ) -finns det någon som bryr sig så är det han!!

En annan som jag hyser stor respekt för är Roger som skickat en dikt/låt som fick mej att svämma över, jag ska klistra in den längre ner på sidan!

Roger har gjort den som en “hyllning” till farsans bortgång och nu har han även satt musik till den, här kommer den: http://www.youtube.com/watch?v=I4ecIgUAfzo

Jag vill tacka alla nära och kära och även dom som jag inte fysiskt träffat någon gång som visat sitt stöd för mej/oss i kväll!!!

A Fathers touch, A Daddy’s kiss,
A grieving Son, You’re greatly missed.

An empty house, An empty chair,
A fathers love, No longer there.

A broken heart, Tear filled eye,
Another soul to fill the sky.

Many memories in my mind,
Some I laugh, Some I cry.

The times we shared, The laughs we had,
Things I miss when I think of you Dad.

Realizing that’s all I have to hold on too,
Only memories, Of what once was you.

Missing your laugh, I will never again hear.
That is the reality that fills me with so much fear.

No more smile on your face,
No more warmth of your embrace.

The last hug, The last kiss,
The last “goodbye” leaves me with one last wish…

To have you Dad, here today,
Never to leave your Son this way.

A Father’s touch, A Daddy’s kiss,
A grieving Son, YOU’RE GREATLY MISSED!

Tjena!

Jag har haft problem att komma in på nya sidan så det har inte blivit några inlägg på länge, skriver ett kort nu bara för att visa att jag lever….

Alla i familjen sover nu, barnen har höstlov och frun är ledig -inte utan att det känns lite tomt att sitta här alldeles själv i mörkret…

Vi håller på att lägga om vårt tak förresten, ny papp, nya reglar och takpannor, kommer nog att bli tjusugt med tiden!

Vi hörs / Ronny.

Welcome to WordPress.com. This is your first post. Edit or delete it and start blogging!